I mitten av förra veckan var det riktigt uselt väder. Palmer i all ära, men paradiskänslan var långt borta. Jag trodde aldrig jag skulle torka mer...
...men då slog det om igen och Lanta och Longbeach visade sig från sin allra bästa sida.
Sådana här stunder lever man länge på.
En morgonpromenad på en folktom strand innan solen blivit allt för varmt. Jag fullkomligt älskar lugnet som är på Lanta just nu. Lågsäsong är min nya favorit!
Hur var det han sa Niel Armstrong? Ett litet steg för...
Den här stenen fick mig i alla fall att tänka på det.
En kort tjejutflykt i söndags.
Line och jag hade ett varsitt uppdrag dom skulle fixas.
Jag hade tappat två knappar i jeansshortsen och Line hade en för stor klänning.
Så det bar av till en skräddare.
Line blev måttad och nålad,
och så passade hon på att gosa med Lucky ( inte Rocky som jag skrev i ett tidigare inlägg)
Efter det blev det en varsin glass :). 15 bath per styck inklusive kolasås och strössel, det är lagom tycker jag.
Naturligtvis hittade Line ett djur att gosa med. Jag tror snart hon har gosat med alla djur på hela ön.
Fick en minnespåminnelse på FB idag.
Det är alltså precis ett år sedan vi gav oss av, på vårt livs äventyr.
Egentligen började äventyret redan på sportlovet 2014, då jag skickade in min ansökan till Sanuk. Trodde väl aldrig stt lilla jag skulle få jobbet bland så många hundra sökand, men tydligen så stack mitt brev ut och Nina tyckte jag passade in i Sanukgänget.
Glömmer aldrig när jag fick samtalet från Nina om att jag fått jobbet. Det var en galet varm torsdag i slutet av maj. Jag satt på jobbet med fötterna på skrivbordet och väntade på dagens sista lektion när telefonen ringde. Ett okänt nummer gjorde att jag förväntade mig en telefonförsäljare i andra änden, men där hade jag fel. Jag fattade ingenting, men jag minns att det inte var så väldigt lätt att fokusera på sista mattelektionen den där torsdagen. Ville bara skrika och skratta på samma gång!
Vi hade ingen aning om vad som väntade oss. Det längsta vi hade varit hemifrån Lindesberg tidigare var på en treveckors semester till just Lanta. Vi såg det här som ett äventyr, vi hade fått den där chansen man bara får en gång i livet.
Väl på Lanta och Sanuk kändes allt så himla rätt. Vi började ganska snart fundera på om det fanns möjlighet att stanna en säsong till och nu sitter jag här igen och det känns mer rätt än någonsin. Jag älskar mitt liv just nu. Det enda som saknas, förutom Bregott ;) och den klara, krispiga luften, är vänner och familj hemifrån, önskar att ni var här med oss.
Vi har lärt känna en massa nya människor här och fått vänner för livet, vilket känns helt fantastiskt, men som sagt vi saknar er där hemma.
Har lärt mig att mer leva i nuet och vill inte tänka för långt fram, men när jag tänker på att återvända till det "vanliga" inrutade livet i Sverige igen känns det för tillfället väldigt främmande.
Kramkram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar