fredag 6 maj 2016

CoF

Hela det här inlägget kommer att handla om två mycket speciella dagar i ungefär 80 barns liv! Det kommer att handla om mötet och glädjen i mötet.
30 av barnen är barn som är födda i Sverige, de fötts i "rätt del" av världen, de är trygga och har i hela sitt liv haft människor omkring sig som brytt sig om dem. 46 av barnen har inte haft samma tur. Deras livsöden är alla olika, men gemensamt är att de alla, under delar av sitt korta liv, har upplevt saker som man inte ens önskar att ens värsta fiende ska få uppleva. Men de har ändå haft tur... Deras liv har förändrats genom att de kommit i kontakt med och blivit omhändertagna av organisationen Children of the Forrest

Children of the Forrest är en organisation som hjälper papperslösa barn i norra Thailand. Vi på Sanuk har arbetat för organisationen i nio år. Vi samlar varje år in pengar som möjliggör att 40-50 barn får åka till Koh Lanta på semester. Dom själva kallar det för "Dream holiday".
Våra pengar bekostar allt kring den 240 mil långa resan (120 mil enkel väg). Barnen är fantastiskt glada att de får göra den här resan, men det är ingen förstaklassresa direkt. Barnen sitter på lastbilsflak hela vägen. Men det är inget dom överhuvudtaget klagar på, dom är bara oerhört tacksamma att få följa med på. Flera av dem har aldrig sett havet...
Vill du veta mer om organisationen och veta hur du kan ge ett bidrag kolla in deras hemsida här.

Under besöket på Lanta kommer barnen till skolan under två halvdagar och är med oss.
Det är verklig en upplevelse, både för vår elever och för barnen som kommer på besök. Det är fantastiskt för våra elever att träffa barnen och se att vårt jobb gör skillnad!

Första dagen var vi på skolan och bekantade oss med varandra och åt lunch tillsammans.
Vi hade väntat länge, men här har äntligen lastbilarna med barnen kommit. Våra elever var både spända och lite nervösa.
Vi började med samling i salan där blev barnen indelade i grupper och efter en presentation fick de leka en massa roliga samarbetslekar.
Här försöker Alvins grupp lösa upp en mänsklig knut.
















Lines grupp försöker vända på en matta, samtidigt som alla i gruppen måste stå på den.

Att lita på en kompis som leder en runt när man blundar är lite läskigt, men barnen fixade det bra!


Dag två samlades vi på stranden. Här är hela gänget. Våra elever, CoF barnen, deras ledar och vi lärare.

Eftersom det just nu är väldigt varmt hade vi några lugna aktiviteter i skuggan. Line ansvarade för att visa hur man gör armband. Det var många som ville prova.

Dom som var sugna på att rita, kunde göra mandalas.




















Självklart fick alla som ville bada i havet!
















Jag gillar verkligen den här bilden. Glädjen att få bada med en nyvunnen vän är enorm!




















Naturligtvis kunde dom som ville och orkade, spela fotboll i värmen. En av våra lärare och en av CoF-lärarna var med och coachade
















Tiden går fort när man har roligt. Jag tror säkert barnen  hade kunnat fortsätta leka på stranden flera timmar till. Men efter en och en halv timme var det dax att gå tillbaka till skolan. Vi var ju tvungna att lasta alla saker som familjer skänkt på lastbilen. Vi ger nämligen inte bara ett ekonomiskt bidrag, vi samlar även in kläder, skor och saker som vi skänker. Det var många säckar som skulle lastas.

Vi hjälptes åt och körde "langen går" från övervåningen på skolan ner till lastbilen.


Två dagar går fort, så här tar vi det sedvanliga avslutningskortet vid Sanukskylten. 
















Ledaren Tom tackade oss tusen gånger om för saker och pengar. Men mest tackade han oss för vår tid. Det betyder så oerhört mycket för CoF-barnen att vi tar oss tid att ta emot dom och att dom får träffas och leka tillsammans med våra elever!




















Hej då!!!
Barnen har hoppat upp på lastbilarna och vinkar till oss när de beger sig vidare mot nya äventyr på Lanta innan hemfärden några dagar senare.



Jag ser redan fram emot nästa år. Då tioårsjubilerar vi tillsammans!
Fler bilder finns på CoF:s facebooksida, kika in på den här.

Kramkram






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar