Dalvinga: parkour

Det blev stranden idag också. Det är alldeles lagom varmt efter jobbet. Synd bara att det endast blir några få timmar, sedan går solen ner.

Line var som vanligt inte sugen på att följa med, men efter ett långt övervägande hängde hon på i alla fall. Det är trevligare att sitta i skuggan på stranden än att vara ensam hemma. Så visste hon dessutom att David var tvungen att åka hem och jobba efter att vi promenerat, så då det blev inte så lång stund innan hon kunde åka med honom hem.

Alvin var sugen på att testa att vara med på parkourträningen som startade på stranden i måndags.

Förra veckan kom ledarna till skolan och informerade om träningen och då blev Alvin nyfiken. I måndags passade det inte att han gick och idag när vi pratade om det var han väldigt osäker om han skulle gå. Som vanligt var han rädd att alla andra skulle vara bättre, trots att det bara varit en träning. Det krävdes lite pepp från oss och att några kompisar som han träffade på stranden sa att dom inte heller kunde, för att han skulle våga.

Det var en toppenträning! Ledarna var suveräna. Dom var tekniskt duktiga, dom utmanade varje barn genom att dom anpassade träningen efter deras förmåga och dom lyfte verkligen barnen och fick dom att testa nya saker och tänja lite på gränserna genom att peppa och berömma.

En av ledarna är Oskar Öhrn som tydligen är välkänd i parkourkretsar genom att han kommit SM tvåa i freerunning, så det är väldigt bra ledare.

Det verkar bara en grymt bra träningsform, styrka, smidighet, kondition och kroppskontroll. Nästan så att jag skulle behöva gå jag också. Det är från 9 år, så om man är 37 måste det väl funka ;).

Alvin älskade träningen och kommer med all säkerhet vilja gå varje gång.

Han övade bland annat på kullerbyttor, mjuka landningar, hopp, hjulningar,