Dalvinga: lov

Lov, rök, vikarie, tapas och färja...

Börjar ned det viktigaste, LOV!!!

Det ska bli så himla skönt att vara ledig en hel vecka. Tänk vad man ställer in sig på att vara ledig. Sista jobbveckan har jag verkligen, verkligen längtat efter ledighet.

Vi ska åka till Phuket på semester några dagar och sedan slappa hemma på Lanta. Vi pedagoger fick ett varsitt presentkort på Dreamy Spa i "lovpresent" av vår rektor Tina, eftersom hon tyckte vi har jobbat så fantastiskt bra under höstterminen. Jag blev jätteglad för det. Alltid kul att bli uppskattad för att man gör ett bra jobb. Så jag kommer definitivt att hänga på Dreamy minst en gång.

David ska skriva sin första tenta på torsdag. Jag tror inte att det blir några problem, han kommer klara det finfint.

Röken från Indonesien är nu tillbaka och ligger tjock över Lanta igen. Återigen ser vi knappt sol eller hav och lukten sticker i näsan vissa stunder.

Låg en stund vid poolen igår och då såg det ut så här.

Vi hade en dryg vecka utan rök innan vinden vände hit igen. I andra delar av Thailand är dock läget än värre. På Koh Samui har till exempel flygplatsen varit stängd några dagar. Pratade med några thailändare och dom sa att stark vind åt ett annat håll och/eller ett ordentligt regnoväder krävs för att luften ska rensas upp. Får väl se hur lång tid det dröjer innan det händer.

Jag hade hjälp av en vikarie på skolan i torsdags. Alla kollegor var tvungna att åka till immigration en sväng, vilket gjorde att jag blev ensam kvar.... Då ringde vi in vikarien David. Han är ju redan på Sanuk två lektioner i veckan och hjälper Sofia Distans eleverna med deras musik. De har så avancerade speluppgifter på musiken att det inte finns en chans att de klarar sig själva eller med hjälp av mig.

Men i torsdags skötte alltså familjen Axelsson/Karlsson hela ruljansen på Sanuk. Det gick toppenbra! Vi hade högläsning, matematik, musik, pratade om FN och hade friidrott på stranden.

Här stöter Alvin kokosnöt.

I går kväll var vi på Sai Naam. Det är en restaurang som ligger alldeles i närheten av oss. Den drivs av våra vänner Sahra och Jonas och deras superduktiga kock Emil. Det är inte helt lätt att hitta restaurangen, eftersom den ligger mitt inne ibostadsområdet Malee beach, men den är verkligen värd ett besök, så försök att ta er dit!

Det är där vi brukar kolla på idol, mysa och äta god mat varje lördag. Igår var det dock tapasafton. Hade ingen aning om att jag hade saknat delikatesser så mycket, men det var verkligen ett halleluljamoment.

Här är ett lite av det som serverades.

Jag njöt av vitlöksbröd, baguette, oliver, kronärtskockor, taperande, melon med parmaskinka, salami, parmesan, mozzarellasallad, jätteräkor, krabbcrusters, långbakt fläsk, potatisfritata med örtcreme, brie och som avslutning den godaste och lenaste chokladmoussen med espressosmak man kan tänka sig.

Hoppas på fler goda och trevliga temakvällar framöver.

Och så färjan.

Sitter just nu på den och gungar mot Phuket. Det är inte min favorit att åka färja men mina gula små piller räddar mig från sjösjuka i alla fall.

För att komma till Phuket måste man byta färja vid PhiPhi. Det gör man inte genom att åka in till piren och byta båt. Nej, man hoppar från en färja till en annan ute på havet. Lite annorlunda, men det funkar.

Vår första färja var liten och läskig. Jag var riktigt rädd faktiskt.

Alla sittplatser som fanns var under däck

Och den enda in och utgången som fanns var den här smala, branta trappan. Tänk om något skulle hända och alla skulle ta sig ut här. Bara att försöka att slå bort den tanken!

Det gick bra... Så nu sitter vi på en större och betydligt stabilare färja. Jag bloggar och David och Alvin spelar MIG.

Måste bara visa systemet för att transportera alla färjepassagerare rätt. Man köper en biljett precis som hemma, men den använder man bara för att få ett klistermärke. Den här gången fick vi vårt klistermärke redan av chauffören som körde transferbilen. Detta märke ska sedan bära synligt under hela resan, så att man lotsas rätt!

Det finns nämligen inte bara en båt/färja vid piren, så första utmaningen är att komma på rätt från början. Sedan är det inte så att alla på samma färja ska till samma ställe. Nej, en del hoppar över till andra färjor ute till havs, som vi gjorde. Andra hoppar av vid stopp på olika öar och några hämtas med longtailbåt utanför öar där färjan inte kan gå in.