glädje-tårar

Vilka dagar vi har haft med fantastiskt härliga vänner. Jag har haft så fullt upp med allt kul att bloggen har fått klarat sig utan mig ett tag. 

Vi har fortfarande våra Lindesbergsvänner här några dagar till medan våra norska vänner i familjen Ferguson har åkt hem. Även flera av våra lantavänner har nu lämnat ön och styrt tillbaka mot Sverige. Dessurom vinkade flera arbetskamrater också farväl förra veckan. Mitt i all glädje är det som ni förstår många hej då just nu. 

Livet här på lanta berikar oss nästan dagligen med möten med nya människor och gamla vänner. 

Line träffade en söt liten thailändsk pojke på stranden för någon vecka sedan. Trots att dom inte pratade samma språk förstod dom varandra och spenderade över en timme med att göra gegga och gräva i sanden. 

Det här mötet gjorde Line stolt. Hon som annars är lite blyg insåg att hon, trots att hon bara förstod något ord av vad han sa, kunde leka med och hjälpa den här lilla pojken, så att han blev nöjd och glad! 

Några av de möten vi upplever resulterar i nya vänner som nästa säsong kommer att vara gamla vänner, medan andra möten bara är en upplevelse där och då, som Line och pojken. Gemensamt för alla möten är dock att de utvecklar oss alla fyra. Jag älskar till exempel att träffa och umgås med människor och får den möjligheten ofta, medan David som är lite mer introvert än jag utvecklas massor som person. Line blir mindre och mindre blyg och Alvin får öva på att vara sig själv och inte gömma sig bakom en busig mask. 

;)

Nackdelen med det här livet, vilket vi hela tiden är väl medvetna om, är dock att alla gamla och nya bekantskaper innebär även många farväl. Några farväl är för väldigt lång tid framöver, medan andra är mer "vi ses snart igen-farväl". Oavsett vilken typ av farväl det är är det alltid jobbigt tycker jag. Jag är väldigt dålig på farväl och gråter ofta... Min sanukvän Martina som jag har jobbat ihop med sedan november åkte hem här om dagen, vilket jag inte gillade, eftersom jag inte visste om det var ett "vi ses snart igen-farväl" eller inte. När vi sa hej då sa hon: "det här är fan inte okej" och just så känns det ibland! Men det är bara att gilla läget. 

Det jag kan märka på barnen ibland är att dom kanske väljer att inte gå in i djupare vänskaper med barn som dom vet är här under en väldigt kort period. Då väljer man att hålla vänskapen ytligare för att slippa det jobbiga hejdå:et.

Glädjen i mötet med en gammal vän! 

Alvin och Jack

Alvin, Oskar, Ellen och Line är glada både över att träffa varandra men också över att tillsammans få känna på det nu mera väldigt varma havet. 

Mera glädjestunder från dagarna som gått. 

Vi har hängt på ThaimOuts mysiga däck flera kvällar tillsammans med våra besökare. Till och med jag kostade på mig en mangomojito för att fira in påsklovet. Tror att det kanske var den första drinken jag köpte sedan vi flyttade hit i september 2014... Jag kan ha glömt bort någon, men jag tror inte det. 

Kan verkligen rekommendera den, lime och mango tillsammans kan aldrig bli fel. 

Vi fick en magisk solnedgång en av kvällarna. 

Vi har hängt hos Krit flera gånger. Man kan inte låta bli att gilla det stället! 

Här pysslas det. 

Grabbarna chillar.

David vilar. 

Vi har hyrt SUP. Alla tyckte det var väldigt kul! 

Line och Maria hade bra balans. 

En trevlig umgängeskväll hemma hos Fergusons. 

Vi vuxna satt inne...

...och barnen hängde vid poolen. Tror Line och Ellen badade i över en timme. 

Jag var på påskgudstjönst i Lantas fina kyrka. Så här ser det ut utanför ingången när det är något arrangemang i kyrkan. Flip-flops, tofflor och foppisar i en salig blandning. 

Några elever från Sanuk sjöng i kyrkan och David spelade. 

Vi har varit till elefanterna med påskbananer. 

Jag har provat två för mig nya träningsformer. 

Här efter ett pass Bulgarianbags med Amelia på Lanta Workout. 

Och här tillsammans med Maria efter ett cirkelpass med Linda i parken på Lingbeach. 

Glädjande nog hittade båda passen muskler som jag inte visste att jag hade och båda gav mig ganska ordentlig träningsvärk :)

Vår fina housegecco har visat sig! 

På jobbet har vi visat att vi gillar olika genom att rocka flip-flops på downsyndrom-dagen. 

Peter och Maria bjöd oss på en mysig och god middag på coconut grove här om dagen! 

Utsikten var fantastisk! 

Som ni märker har jag/vi inga problem att fylla dagarna med roliga saker. Tiden bara flyger iväg? Om exakt två månader är det dax för oss att säga hej då till Lanta, men det blir bara ett "vi ses snart igen-farväl"...

Kramkram