thaiskola

Nu har jag äntligen fått besöka en thaiskola. Det var väldigt intressant och jag lärde mig en massa saker. 

I torsdag var det öppet hus på Phra Ae skolan och då passade vi på att åka dit med våra elever från åk 4 och uppåt. 

Skolan ligger i höjd med Relax Bay på höger sida om man kommer norr ifrån. Jag har sett staketet, skylten och fotbollsplanen många gånger, men jag har aldrig lagt märke till själva skolbyggnaderna. På skolan går elever från åk 1-6 plus förskolebarn. 

När man kommer in på skolgården ser man först den gamla skolbyggnaden. Här är det en öppen samlingssal samt pedagogrum på nedre plan och skolsalar på övre plan. 

Pedagogrummet var det enda rummet med AC på hela skolan, övriga hade takfläkt. Det var ett enda stort rum med vanliga bord, som pedagogerna satt och jobbade vid. 

Här fanns också skolans enda datasal. 

Vi blev visade runt av skolans engelsklärare samt en svensk kvinna som bor på ön. 

Vår rundvandring började med ett besök i det nybyggda huset. 

Här i Thailand finansieras skolorna av staten, så för att kunna bygga den här nya byggnaden har man fått ett bidrag på 3000000thb. Detta räckte dock bara till själva byggnaden, så bänkar och stolar har man fått donerade.

Här är nya bänkar och stolar förvarade i ett av de nya rummen. 

Det fungerar nämligen så att skolorna får ta emot privata donationer för att förbättra verksamheten. Detta gör att om det finns många barn från mer välbärgade familjer på en skola, så kommer den mest troligt få mycket mer pengar att röra sig med, vilket leder till att utbildningen inte blir likvärdig på alla skolor. Lite som i Sverige alltså där skolors kvalité skiljer beroende på kommunernas ekonomi. 

Den thailändska skolan är precis som den svenska gratis för alla barn, vilket är väldigt bra! Man får dessutom 300thb i bidrag per läsår, för att köpa skoluniform. Trots detta går inte alla thailändska barn i skolan. Dom allra fattigaste familjerna har ändå inte råd att låta sina barn gå i skolan, eftersom dom måste jobba och hjälpa till med försörjningen av familjen. 

Huset som syns i förgrunden är det nya huset, medan det som syns i bakgrunden är lärarbostaden. Här finns 5 rum. I Thailand är det ganska vanligt att lärarna bor på skolan.

Det fanns flera äldre byggnader med klassrum. Men på grund av att det är många barn som går på skolan behöver man mer utrymme. Jag har för mig att dom sa att det var ca 450 barn på skolan. 

Här är en av de mindre byggnaderna. 

Här fanns "vanliga" klassrum. I den nya byggnaden håller dom på att inreda specialsalar för ex science, motsvarande vår NO.

Eleverna här läser nästan samma ämnen som eleverna i Svetige. Dom har thailändska, engelska, historia, science, matte, geografi, idrott och estetiska ämnen. 

Det här är den största av de äldre byggnaderna med vanliga klassrum, Utanför klassrummen Finns skyltar med vilken klass som går där samt lärarens namn. 

Själva klassrummen är i storlek som ett vanligt svenskt klassrum, men där slutar likheterna. I varje sådant här klassrum går 40 elever med en lärare. 

Just nu var bänkarna ihoppackade, eftersom skolbarnen här har "sommarlov". Men dom berättade att i många klassrum finns inte plats för 40 bänkar och 40 stolar, så barnen får sitta på golvet och jobba. 

Alla elevernas böcker låg samlade vid lärarens plats. 

Whiteboards fanns inte på den här skolan. Man hade hederliga gamla svarta tavlor. Även i nya huset installerades sådana. 

Varje klassrum hade en lite tv. Vissa, som den här, såg väldigt dammiga och gamla ut. Vet inte riktigt vad dom användes till. 

Lärarens kateder stod ensam längst fram i klassrummet. 

Det fanns många affischer uppsatta i klassrummen. Dom hade väldigt olika budskap, men alla var lika viktiga. 

Här är några var klassiska med alfabet och siffror.

Den här visade första hjälpen.

Här handlar det om mat och global uppvärmning. 

Och den här visar hur man borstar tänderna. 

Skolan har ett bibliotek också, men där var vi aldrig inne. 

Här är vi i matsalen. En enkel lunch, oftast bestående av ris och kyckling, serveras gratis varje dag. Om man vill och har råd kan man köpa till mat. Man kan även köpa frukost på morgonen för mellan 5 och 10 thb (1,25-2.50kr). 

Många barn har inte råd med detta. 

Dricksvatten på flaska kan köpas för 5thb/liter, men det är inte alla som kan köpa det. Kan man inte det, finns den här stora vattencisternen med regnvatten, där man kan fylla på sin vattenflaska. 

Granne med matsalen hade förskolan sin verksamhet. 

240 barn fördelade på sex pedagoger höll till i sex sådana här klassrum.

 En snabb huvudräkning säger alltså att även förskolan har 40 barn per grupp och lärare. Inte som i Sverige alltså! 

Det fanns inte så många leksaker och ute på gården fanns bara några rutchkanor och gamla bildäck. 

Till höger på bilden ser man klassrummets "fönser", utan glas och täckta med säckväv på utsidan, som skydd mot solen. 

40 krokar, en för varje barn fanns i klassrummet. Några barn hade en tandborste på sin krok...

Toaletterna på skolan fanns i en separat byggnad. Utförandet är typiskt thai, ståtoalett och inget papper. 

Det här är den stora skolgården. 

Det finns också en gräsplan stt spela fotboll på och framför den nya byggnaden ska dom gjuta en futsalplan.

Det är inte en så jätteinspirerande utemiljö, men skolgårdarna här är ofta gjutna, det ör vår skolgård på Sanuk också. Vet inte riktigt varför det är så, men jag kan tänka mig att det är för att undvika att djur som till exempel ormar ska vilja vara på skolgården bland barnen. För ormar finns det ju gott om här.

När vi var på skolan var det bara förskolebarn där. Skolbarnen hade sommarlov. Dom har två terminer här, precis som vi. Den ena är från början av maj till slutet av september, sedan är det en månads lov i oktober. Nästa termin är  från november till början av mars, när de två månader långa sommarlovet är. 

Här är några förskolebarn som sökt skydd i skuggan medan de äter. 

Det finns flera thailändskaskolor här på Koh Lanta, men jag vet inte hur många. 

Alvin besökte skolan i Saladan förra året. Han tyckte den skolan och den här var väldigt olika. Inte bara för att det var en f-9 skola, utan också för att den var mycket mer välutrustad med teknik, till exempel hade dom ett solkraftverk som stod för en del av elförsörjningen. Som sagt det är skillnader mellan skolorna på grund av de ekonomiska förutsättningarna. 

Man går 9 år i skolan här precis som i Sverige. Sedan finns det skolor motsvarande vårt gymnasium, men det finns inte här. Då måste man åka till fastlandet. 

Hoppas du tyckte det var intressant att läsa, även om ett blogginlägg naturligtvis inte är som att besöka skolan i verkligheten. 

Kramkram

glädje-tårar

Vilka dagar vi har haft med fantastiskt härliga vänner. Jag har haft så fullt upp med allt kul att bloggen har fått klarat sig utan mig ett tag. 

Vi har fortfarande våra Lindesbergsvänner här några dagar till medan våra norska vänner i familjen Ferguson har åkt hem. Även flera av våra lantavänner har nu lämnat ön och styrt tillbaka mot Sverige. Dessurom vinkade flera arbetskamrater också farväl förra veckan. Mitt i all glädje är det som ni förstår många hej då just nu. 

Livet här på lanta berikar oss nästan dagligen med möten med nya människor och gamla vänner. 

Line träffade en söt liten thailändsk pojke på stranden för någon vecka sedan. Trots att dom inte pratade samma språk förstod dom varandra och spenderade över en timme med att göra gegga och gräva i sanden. 

Det här mötet gjorde Line stolt. Hon som annars är lite blyg insåg att hon, trots att hon bara förstod något ord av vad han sa, kunde leka med och hjälpa den här lilla pojken, så att han blev nöjd och glad! 

Några av de möten vi upplever resulterar i nya vänner som nästa säsong kommer att vara gamla vänner, medan andra möten bara är en upplevelse där och då, som Line och pojken. Gemensamt för alla möten är dock att de utvecklar oss alla fyra. Jag älskar till exempel att träffa och umgås med människor och får den möjligheten ofta, medan David som är lite mer introvert än jag utvecklas massor som person. Line blir mindre och mindre blyg och Alvin får öva på att vara sig själv och inte gömma sig bakom en busig mask. 

;)

Nackdelen med det här livet, vilket vi hela tiden är väl medvetna om, är dock att alla gamla och nya bekantskaper innebär även många farväl. Några farväl är för väldigt lång tid framöver, medan andra är mer "vi ses snart igen-farväl". Oavsett vilken typ av farväl det är är det alltid jobbigt tycker jag. Jag är väldigt dålig på farväl och gråter ofta... Min sanukvän Martina som jag har jobbat ihop med sedan november åkte hem här om dagen, vilket jag inte gillade, eftersom jag inte visste om det var ett "vi ses snart igen-farväl" eller inte. När vi sa hej då sa hon: "det här är fan inte okej" och just så känns det ibland! Men det är bara att gilla läget. 

Det jag kan märka på barnen ibland är att dom kanske väljer att inte gå in i djupare vänskaper med barn som dom vet är här under en väldigt kort period. Då väljer man att hålla vänskapen ytligare för att slippa det jobbiga hejdå:et.

Glädjen i mötet med en gammal vän! 

Alvin och Jack

Alvin, Oskar, Ellen och Line är glada både över att träffa varandra men också över att tillsammans få känna på det nu mera väldigt varma havet. 

Mera glädjestunder från dagarna som gått. 

Vi har hängt på ThaimOuts mysiga däck flera kvällar tillsammans med våra besökare. Till och med jag kostade på mig en mangomojito för att fira in påsklovet. Tror att det kanske var den första drinken jag köpte sedan vi flyttade hit i september 2014... Jag kan ha glömt bort någon, men jag tror inte det. 

Kan verkligen rekommendera den, lime och mango tillsammans kan aldrig bli fel. 

Vi fick en magisk solnedgång en av kvällarna. 

Vi har hängt hos Krit flera gånger. Man kan inte låta bli att gilla det stället! 

Här pysslas det. 

Grabbarna chillar.

David vilar. 

Vi har hyrt SUP. Alla tyckte det var väldigt kul! 

Line och Maria hade bra balans. 

En trevlig umgängeskväll hemma hos Fergusons. 

Vi vuxna satt inne...

...och barnen hängde vid poolen. Tror Line och Ellen badade i över en timme. 

Jag var på påskgudstjönst i Lantas fina kyrka. Så här ser det ut utanför ingången när det är något arrangemang i kyrkan. Flip-flops, tofflor och foppisar i en salig blandning. 

Några elever från Sanuk sjöng i kyrkan och David spelade. 

Vi har varit till elefanterna med påskbananer. 

Jag har provat två för mig nya träningsformer. 

Här efter ett pass Bulgarianbags med Amelia på Lanta Workout. 

Och här tillsammans med Maria efter ett cirkelpass med Linda i parken på Lingbeach. 

Glädjande nog hittade båda passen muskler som jag inte visste att jag hade och båda gav mig ganska ordentlig träningsvärk :)

Vår fina housegecco har visat sig! 

På jobbet har vi visat att vi gillar olika genom att rocka flip-flops på downsyndrom-dagen. 

Peter och Maria bjöd oss på en mysig och god middag på coconut grove här om dagen! 

Utsikten var fantastisk! 

Som ni märker har jag/vi inga problem att fylla dagarna med roliga saker. Tiden bara flyger iväg? Om exakt två månader är det dax för oss att säga hej då till Lanta, men det blir bara ett "vi ses snart igen-farväl"...

Kramkram

påsk

Kikar in och önskar glad påsk från oss här på Lanta. 

Vi har haft en mysig dag med svensk touch. 

Äggfrukost med målade ägg. 

Middag med en massa god mat och dryck i goda vänners sällskap! 

 

Barnen har letat påskägg

Jag har överraskat en vän!

Enda skillnaden förutom den galna värmen vi har just nu, är att vi åkte till elefanterna med lite påskbananer... 

...och kanske att jag och Maria tog en varsin massage en timme, medan David stekte köttbullarna i ett ca 40 grader varmt kök. Man måste välja sin syssla  :). 

Återkommer imorgon med en uppdatering av veckan. Det har varit både en fantastisk vecka med många härliga och glada skratt men det har även varit den mest tårfyllda veckan hittills.

Kramkram